Reflektion - Sophia Zetterman

Sophias reflektion

Nu är vår storyline avklarad och bland annat har jag fått nya lärdomar, nya insikter, pedagogiska verktyg. Att arbeta utifrån en storyline var någonting nytt för mig som framtida pedagog. Utifrån tidigare fältstudier är min uppfattning att en rödtråd är begynnande för barnens förståelse för ett specifikt lärandeobjekt. En storyline innefattar en redan innan planerade nyckelfrågor som utgör den röda tråden i hela arbetet, vilket även http://storyline.nu/ uppger.

En annan reflektion som jag vill benämna som positiv med ett storyline arbete i förskolan är att barnen ges tillfälle att bli delaktiga och utforma hur en storyline kommer att bli. Pedagogerna har således ett lärandeobjekt som de vill att barnen ska utveckla förståelse för, barnen själva är de som sedan utformar hur lärandet ska övervinnas, vilket även http://storyline.nu/ benämnde. En storyline blir således ett verktyg för lärande som erbjuder delaktighet för alla involverade, vilket enligt min uppfattning är positivt för att främja barnens utveckling. Skolverket (2010) uppger även att barnen ska ges tillfälle till delaktighet med anledning att främja lärande och utveckling.

Nyckelfrågorna i en storyline kan liknas med didaktiska frågor enligt min uppfattning, frågorna som kan ställas till barnen är exempelvis hur, var och varför. Beroende på vilken respons barnen ger utformas arbetet efter barnens reflektion.

Vi i vår grupp valde att arbeta med ekologiska frågor som berör vår gemensamma klimatpåverkan. Med vår storyline ville vi göra barnen medvetna om deras positiva påverkan när de återvinner och även vilka material som bryts ner i naturen och de material som inte bryts ner i naturen. De material som inte bryts ned i naturen ville vi att barnen skulle få ges tillfälle att synligt reflektera över var dessa material skulle återvinnas om inte naturen kunde återvinna dessa. Vårt arbete utgår således från att barnen ska få utforska lärande om återvinning med de olika sinnena. Pramling Samuelsson (2008) benämner även att lärande via sinnena främjar samtliga individers lärande och skall därför användas i vardagen på förskolan.

I en storyline ska barnen skapa sina egna karaktärer med anledning att barnens kommunikation ska främjas, eftersom kommunikation via en karaktär upplevs inte lika personligt som när en person pratar utan en karaktär. Barnen vågar således kommunicera mer när ett samspel utgår ifrån ett samspel mellan karaktärer och därför skall barnen ges tillfälle att skapa egna karaktärer i en storyline, vilket även http://storyline.nu/ uppger. I vårt arbete utgick vi ifrån att samtliga barn i vår tänkta barngrupp skulle skapa egna karaktärer av återvunnet material. Karaktärerna som barnen skulle få skapa var fritt, vilket menas att barnen kunde skapa allt ifrån en robot, blomma, ett djur eller människa exempelvis.

Sammanfattningsvis är min upplevelse att arbeta med en storyline är av positiv innebörd för att främja barnens lärande, eftersom det ger barnen tillfälle till utformning, skapande, sinnligt lärande, delaktighet och således blir barnen med utforskare med pedagogerna. Ett storyline arbete i förskolan är således ett begynnande arbetssätt för att främja lärande och utveckling, därför kommer jag som framtida pedagog arbeta aktivt med storyline i förskolan för att främja barnens utveckling och förståelse för omvärlden.

Referenslista

Pramling Samuelsson, I. (2008). Konsten att lära barn estetik. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.

Skolverket. (2010). Läroplan för förskolan 1998. Hämtad 2015-01-12 från

http://www.skolverket.se/regelverk/skolfs/skolfs?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.sskolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolfs%2Fwpubext%2Ffs%2FRecord%3Fk%3D572

Storyline hämtad 2016-01-12 från http://storyline.nu/